"underbart med vänskap"
Är det vänskap att se på när en vän gräver sig djupare ner i någonting, som jag skulle vilja kalla skit, som den sedan inte kan hantera? Att stå som en passiv åskådare medans en vän på eget initiativ ger sig in i någonting så .. dummt?
Jag säger bara nejtack! Jag kliver gärna åt sidan. Jag kan inte för allt i världen förstå hur jag ska kunna stå vid sidan och stötta en sån sak. Man får helt enkelt skylla sig själv om man från början vet precis vad man ger sig in på. För mig är vänskap att hjälp en vän som satt sig i skiten, inte att blint se på medans det händer. That's not my cup of tea.
Samtalet är avslutat och jag känner mig faktiskt ganska lättad på någe vis. Jag har fått klart för mig att mina åsikter inte är välkomna trots att jag blivit frågad om dom. Tydligen ska man hellre ljuga och vara stöttande om saker man inte står för.
För en riktig vän står alltid vid den andres sida? Jag måste säga emot. En riktig vän, i mina ögon, säger ifrån och låter inte skiten ske från början. Kanske hade jag kunnat gjort bättre ifrån mig? Jag är ändå nöjd med mitt försök till insats, trots att det uppenbarligen inte gick fram. Någon dag kanske det gör det.
Visst, kalla mig gärna dålig vän om så tycks. Men jag tar hellre en spark i arslet än att någon sitter och tycker synd om mig. Men vad vet jag egentligen? Alla har ju inte sån tur som jag, som aldrig vart ensam.
Det var det om det, tack för mig!
