Simån

Helt sjukt, jag har klivit upp straxt efter sex två dagar nu. Och ja, jag menar sex på morgonen, ärligt! Igår somande jag iofs en stund på dagen men ändå. Duktigt Schmåååån!

Nu kan klockan få bli tio. Ska till Jysk och köpa persienner till sovrummet. Hela kvarterat har garanterat sett mig halvnaken redan, men nu får det räcka ;) Tänkte även kolla efter lite vanliga gardiner.

Åhh, jag vet inte om det här egentigen är en bra idé längre. Jag kommer ju störtböla! Kan någon bara tala om för mig hur jag ska klara mig utan min Sara så länge?

Guuud vad jag blir sentimental av att titta på massa gamla bilder. Jag säger som gamlingarna "Det var bättre förr" Och fan, jag var snyggare också ;)

Gösta tyckte att den nya soffan var obekväm, så han flyttade sig till bordet istället.

Grannarna håller på med någonting, det låter knasigt. Fortfarande två killar ovanför vad jag vet, så kanske att dom spelar nå spel.. ?


"I might steal your clothes and wear them if they fit me"

Sol idag igen, det måste vara ett tecken. Jag tänker fan snöra på mig tygisarna och gå ut. Punkt!

Är det vänskap att se på när en vän gräver sig djupare ner i någonting, som jag skulle vilja kalla skit, som den sedan inte kan hantera? Att stå som en passiv åskådare medans en vän på eget initiativ ger sig in i någonting så .. dummt?

Jag säger bara nejtack! Jag kliver gärna åt sidan. Jag kan inte för allt i världen förstå hur jag ska kunna stå vid sidan och stötta en sån sak. Man får helt enkelt skylla sig själv om man från början vet precis vad man ger sig in på. För mig är vänskap att hjälp en vän som satt sig i skiten, inte att blint se på medans det händer. That's not my cup of tea.

Samtalet är avslutat och jag känner mig faktiskt ganska lättad på någe vis. Jag har fått klart för mig att mina åsikter inte är välkomna trots att jag blivit frågad om dom. Tydligen ska man hellre ljuga och vara stöttande om saker man inte står för.

För en riktig vän står alltid vid den andres sida? Jag måste säga emot. En riktig vän, i mina ögon, säger ifrån och låter inte skiten ske från början. Kanske hade jag kunnat gjort bättre ifrån mig? Jag är ändå nöjd med mitt försök till insats, trots att det uppenbarligen inte gick fram. Någon dag kanske det gör det.

Visst, kalla mig gärna dålig vän om så tycks. Men jag tar hellre en spark i arslet än att någon sitter och tycker synd om mig. Men vad vet jag egentligen? Alla har ju inte sån tur som jag, som aldrig vart ensam.

Det var det om det, tack för mig!